Ulf Lundell

Påminnelse till mig själv. När vi åker till Sverige nästa gång ska jag köpa "Friheten" och "Värmen" av Ulf Lundell. Uppföljare på en av de bästa böcker jag läst, "Saknaden".

Mycket viktigt.

Kod Röd.

Kommer jag ihåg detta?

Ja.

Hundvakt under barnafödsel

Medan de är inne och föder barn, Elin och Dan passar jag storasyster, Ebba. Det är så vi säger, vi hundägare. Må låta knäppt och det är det, men så är det. Det bor ett litet barn i den där fisiga, rackarns, fyrbenta, prustande hårbollen som man bara måste älska så förbaskat mycket.

Lycka till mina vänner och hoppas det går bra. Vi glädjer oss!

Kvällspromenaderna vid stranden

Det är här vi hänger om kvällarna nu för tiden och det är riktigt, riktigt, gott.

ByggMax vs Maxbo

Nej men fy fasiken vad sura vi blev. Åkte ända till Sandefjord för att handla billigt virke på ByggMax och vad fasen. Så är det ingen där. Att hjälpa. Hej, hjälp dig själv typ. I en djungel av trä, trä och trä. Höga pallar av trä. Långa pallar av trä. Virke. Bräder. Men hallå ursäkta, vilket är bra till vad? I ren protest bestämde vi oss för att Maxbo är nog ganska bra ändå men eftersom det stängt blev det sushi på vägen hem istället. Till Bygglov med Johanna i örat så bättre kunde det inte bli och nu åker vi ner till stranden för vassing.   

Arctic Monkeys

Den här kan jag nog lyssna på fram till min 40-årsdag skulle jag tro. På one repeat. Oh yes. Högt med vibrerande golv.

Syskonen med familj har varit här och jag berättar mer när solen inte skiner så som nu. När jag inte vill vara ute hela tiden. Men nu suktar kroppen efter värme och solvitaminer och jag bor på mitt orange gamla sovtäcke. Med rosa blommor. 18 grader halv sju på morgonen och så fortsätter det. Inte ett moln och jag ligger mest ute på filten och läser Ulf Lundells melankoliska tankar och vi är lite på samma linje jag och han. För tiden men i dag, efter samtal i Porsgrunn känns det lite lättare, enklare och kanske lite ljusare. Prover togs, kanske mest för att stilla mitt sinne och solsvarta funderingar. Svar får vi nästa vecka. Sista dagarna här i stort vemod. Jag antar att det är små otäcka hormoner som springer sitt lopp i min kropp och det är hysteriskt jobbigt att de inte kan bestämma sig, lugna ner sig. Kanske bara ta en liten promenad i stilla mak där inne. I mig.

Jag har pratat med Lisa. I augusti tar vi en vinkväll. Vi två och de andra. Jag längtar. En gång om året ska vi få det till. Thats the plan. Från i dag och Tönsberg är inte vad det borde vara utan Maria. Det är tomt och jag kommer på mig själv att tänka, glömma, att hon inte är här och jag är så förbaskat trött på mitt svårmod, tänker att det passar inte in med resten. Av mitt liv. Av mig. Men så vet jag att det försvinner lika snabbt som det kom. Så är skrattet där. Bubblandes under ytan och vill komma upp. Skulle ha en liten svart box där jag kan putta alla trista tankar och så att jag kan ta upp de, en och en när jag klarar av det så att det inte stundtals blir så överumplande. För mig. Och för honom. För David. Du ser alla mina sidor du det kan inte vara lätt. Jag hade stuckit för länge sen om jag hade mött mig när jag är svår sorgsen och mörk. Spurtat en raksträcka så fort jag kunde och så långt jag orkade. Bort från mig själv. Men det gör du inte och det älskar jag dig för.

Vi gick vid stranden, genom campingen häromkvällen. Det är enda sättet att ta med Pugg på långprommis utan att han värmestorknar och jag kände min barndom. Kasettbandsmusik, barfotafötter, tablettaskar, neonkläder, film och serietidningar. Pratet, sorlet utanför stugan och jag vill så gärna ge mina efterlåtande det som jag hade och fick. Så tänker jag ibland och jag vill det så gärna. Få ge det jag upplevt. Det fina. Betala tillbaka. Dofterna av gräs, klor och bränd hud.

Mina syskon här för några dagar sedan och de pusslade ihop mig bara genom att bara vara. Så fint men jag skulle kramat mer på min Ida. Jag glömde men hon är ju min gosiga, som Nohas snuttefilt för Noah så är Ida. För mig, och i dag åker vi och köper virke. Till terassen och jag tror det blir gott att jobba lite med kroppen men först ut i kokande bil där skinnsätena klibbar sig fast på mina bara lår för att hämta David. Efter jobbet. Åh du härliga värme du är efterlängtad. Jag är ledig i dag, ligger ute på filten, jobbar hela helgen men hinner heja på Looreen på lördag. Och då kanske bebisen kommit ut.

Audrey Hepburn

Favvotröjan

Published with Blogger-droid v2.0.4

Söndagstur

Published with Blogger-droid v2.0.4

Datasupport

Hur lägger man upp bilder från Instagram i bloggen?

Söndag

I dag söndag och jag sitter med kaffekoppen, Aftonpostens fredagsbilaga i soffan. Jag läser en artikel om att vara ung anhörig till demens. En ung tjej berättar om när hennes mamma började visa symtom. Så var hon 13 år och fick de närmsta 10 åren tillbringa sin tid med att hjälpa, och sakna sin mamma. Som var där som skal men inte som person. Aldrig som mamma men var var hjälpen? Till barnet? Till tjejen?

David vilar ögonen efter sent besök av Dan och Elin i går kväll. Hemlagad pizza på menyn och det var godaste pizzan på länge. Degen var efter Leila, tomatsåsen var egenhändigt komponerad med lök, vitlök, en stor påse tomater under kokning i en timme tillsammans med salt, peppar och lagerblad. Så riven ost, skinka, mozarella och färska champinjoner. Pizzasallad som stått och mumsat till sig i ett par timmar i kylskåpet och ett väldigt glatt humör hos alla. I morgon är det beräknat att bebben ska ploppa ut. Om det är så det blir spekulerades det en del men det vi vet är att jag och David får en hund till i några dagar. Kul!

I går klickade jag hem skorna som egentligen kostar alldeles för mycket men jag ger mig själv det som plåster på såren och klapp på axeln för att jag är så bra som orkar ta mig i genom allt med huvudet högt och posiviteten om inte alltid inombords så ialla fall rätt runt hörnet. Så får jag tillbaka på skatten och semesterpengar nästa månad. Så det var lite i förskott. För det är nu jag behöver det. En liten present till mig själv. Jag har inte vågat berätta för David men hoppas att när du läser det här David att du tänker på hur söt jag är, hur mycket du älskar mig och hur stolt du är över mig och över att du har mig, att du inte tänker på priset och om du gör det så tänker du bara att, jaja, sådana där saker är visst viktigt för kvinnfolk, jag begriper inte men hon förtjänar de väl. För att hon är så bra, söt, go och snäll min älskade Fia. Det är väl så du tänker nu David? Puss jag älskar dig med.

Morgonen började med prat och tankar om framtiden, solen skiner någonstans bakom de himlatäckande molnen och idag har vi planerat en cykeltur, pasta pesto och söndagsnjut. Det gillas.

Swedish godbitar

Oh my god den här finns i min storlek. Jag tror jag måste klicka hem. Blå var ju bara så läckert.

Ingen fredagsfeeling

Fredag kväll och P3 står på, jag städar, dammsuger och torkar helgrent medan David står och lagar kyllingfahitas drömmandes om Ziegetfestivalen och den goda potatisen. Åh det var så bra och jag skulle så gärna åka igen. Maria och Erik. Vad sägs? God mat, musik, fullt av glada människor i en fantastisk stad. Budapest. Är det där jag ska gifta mig kanske? Den europeiska arkitekturen, värmen och den direkta hållingen gör att jag får gåshud på armarna. Jag tror jag är en sydeurope, ska bli som pensionär eller har varit i ett tidigare liv. Om jag nu trodde på reinkarnation.

Här försöker jag få fredagsfeeling i kroppen men är lite trögstartad och vi planerar staket men jag tänker att en häck er ju så förbaskat praktisk. Och insynskyddande. Eftersom när den vuxit upp. Om det inte bara var så tråkfult. Går bort. Så armeringsjärn. På höjden. Kunde plantera Humle som klättrar och det skulle bli som att gå genom en port istället för planerad staketgrind. Ja det kanske vore nåt. Ska suga lite på den karamellen och plantera lite tankar hos matmannen så maj igen och då är det de där Hasbeensen. Ska jag slå till i år? De är ju så fina.

Ska börja fota igen också. Bara det att kameran är där uppe. Och jag är ju här nere. Hörde jag lat? Nej tänkte det. Bara några dagar tills Andreas, Emelie, Ida och Noah kommer hit. Mys.

Oslo 31 aug

En av de klart starkaste, vackraste filmer jag sett på länge. Jag är helt tom och varm samtidigt. Så bra och den borde alla se.

Jag vill till storstan

Jag vill ut och resa. Verkligen. I Europa. Några dagar, en vecka på hotell med vin, middagar, prommenader och shopping. Bland smala, krokiga gator, breda vägar, marknader, resturanger, barer, neon, små och stora butiker men framförallt människorna. Framåtandan och inspirationen. Jag måste till storstan. Tröttnar emellanåt på den här fislilla stan, Skövde också, och vill bort, ut. Till storstan, pulsen och mångfalden. Tanken utanför boxen. Köpenhamn, Paris, Lissabon, Istanbul eller London. David. Överaska mig med en weekend i Köpenhamn. Eller Paris. Det vore nåt det.

Översta bilden från Krickelin.

Är jag vimsig?

Det här länkade David över till mig genom Aftonbladet. Tips på hur man hittar sina försvunna saker. Vet inte om han tycker att jag är vimsig.

 

1. Leta inte!

Stopp, stopp … det är ingen idé att börja rusa runt och leta som de allra flesta av oss gör instinktivt när de upptäcker att något för­svunnit. Det är nog det vanligaste misstaget, men jag lovar: Det går inte snabbare, snarare tvärtom. Stanna upp och fundera på var de kan ha försvunnit.

2. Hetsa inte upp dig!

Lugn, vänta med alla katastroftankar på att byta lås, göra extrakopior och liknande om nycklarna är borta. Det stör bara vårt logiska tänkande. Sätt dig ner och skingra alla orosmoln för en stund. Du vet ju att de inte gått upp i rök. Någonstans ligger de. Intala dig nu att du kommer att hitta dem, så är du redo för ett mer systematiskt letande.

3. Där de borde vara

Tro det eller ej, men ofta ligger borttappade saker just där de borde ligga. Brukar du lägga nycklarna i en speciell låda eller ficka – leta där först.
Ibland lägger vi tillbaka saker där de ”ska vara” utan att tänka på det.
Ibland gör någon annan det.

4. Var såg du dem senast?

Många saker har en tendens att bli kvar där man sist använde dem. Vem har inte glömt nycklarna i låset någon gång? Försök gå tillbaka i tiden och komma ihåg när du sist såg dem. Vad gjorde du då? Var befann du dig? Leta där.

5. Rakt framför näsan

Är du helt säker på att de inte var där? Ibland tittar vi utan att se fastän det vi letar efter ligger rakt framför oss. Det kan bero på att vi är stressade och glömmer vad vi letar efter. Undvik det genom att säga högt vad du letar efter och upprepa det, medan du än en gång går igenom byrålådan: nycklarna, nycklarna, nycklarna.

6. Knepig kamouflage

Låt dig inte bli lurad. Ibland ser du dem inte för kamou­flageeffekten. Någon, kanske du själv, har utan att tänka på det kanske lagt något över dem, eller kommit åt dem på något sätt? Nöj dig därför inte bara med att titta. Använd händerna och lyft på tidningar, handskar och annat som kan ha hamnat ovanpå eller skymma på något sätt. Glöm inte heller att titta i springor, jackfoder och svåråtkomliga skrymslen i närheten.

7. Dags för detektiven

Fortfarande inte hittat det du letar efter? Dags för lite detektivarbete. Börja med att följa dina spår. Saknar du ett brev du plockade upp från hallgolvet när du kom hem? Gå då tillbaka till ytterdörren och upprepa allt du gjort sedan du kom hem. Vart gick du? Vad gjorde du? Höll du i brevet när du hängde av dig jackan - du kanske stoppade det i fickan, la det på hatthyllan eller tappade det? Kolla alla platser du varit på.
Ah! Toaletten, just det... la det åt sidan när jag tvättade händerna.
Grattis Sherlock!

8. En gång räcker

Har du letat igenom ett ställe noggrant räcker det. Gå inte tillbaka. Var de inte där första gången, lär de inte vara där nu heller – om du nu följt ovan­stående råd och verkligen varit noggrann. Annars, gör det ordentligt en sista gång.

9. Det kanske inte var du?

Har allt annat misslyckats finns ett sista halmstrå. Kan någon annan ha flyttat på det du letar efter? Du kanske har barnbarn som tycker dina saker är spännande? En make som lånade bilnyckeln för att tvätta bilen åt dig? Bli inte arg! Ofta lägger vi undan saker åt varandra i all välmening. Var glad att det kom till rätta i stället.

Qué será será…

I sällsynta fall försvinner saker för gott.
Har du letat igenom alla tänkbara ställen utan att hitta det du behöver – lägg ner. Du kan alltid hoppas att det dyker upp förr eller senare, men till dess är det ingen idé att lägga ner mer tid på att leta än du redan gjort. De allra flesta saker går dessutom att ersätta. Även om du varit fäst vid dem, är det inte värt att ödsla känslor på döda ting. Du har gjort vad du kan.
Acceptera att de är borta. Det finns viktigare saker att bry sig om. Det är som det är.

Kaffe på bänken

I dag vaknade jag aldeles för sent, torr i näsan och ont i halsen. Gick upp och ut på morgonkissen för hunden och för mig i sömnen. Kom hem. Tänkte att, åh så gott med kaffe. Så jag sätter på utan kannan och allt rinner ut på bänken.

Haha.

Det är en sån dag i dag.

Tavelväggsinspo. Igen.

Köksinspo

Bakis efter jobbarhelg

Måndag med sol och snålblåst och jag däckade på soffan så fort jag satt fötterna innanför dörren. Efter prommis med hunden då förstås. Han som skalbagge aka traktor och jag som sur, trött kärring efter. Bakåtlutad. Vi tar en längre sväng i kväll, alla tre efter lite vila i stället. En jobbarhelg med kväll - dag, kväll - dag tar på krafterna och nattsömnen blir för kort. Så måndan är som att vara bakis. Huvudvärken och sötsuget är konstant och jag bannar Tönsberg för att vi inte har kläder på Åhlens. Är nästan beredd att ta bilen till Skövde för lite sommarproviant. Så    h i m l a fint och jag vill ha alltihop.