Jag vill sälja min dotter som slav - vad anser prästerskapet om det?

Öppet brev till Yngve Kalin och alla de präster som har undertecknat uppropen mot väsigneseakt för samkönade par.

Hej. Jag lyssnar till era kloka ord , men har fortfarande några frågor som jag tror ni kan hjälpa mej med.
Jag tänkte sälja min dotter som slav (2:a Mosebok 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris?
I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU - vem av oss har rätt?
En annan vän till mig arbetar på Hemkpö och insisterar att arbeta om söndagarna. Jag är helt på det klara med att han måste dräpas (2:a Mosebok 35:2), men är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Mosebok 1:9). Problemet är att grannarna klagar, så går det kanske lika bra att grilla en stor biff?
En av mina vänner menar att även om det är en vederstygglse att äta skaldjur (3:e Mosebok 18:22). Vem ar oss har rätt, eller är det lika illa?
Jag är närsynt, så jag går självklart inte i kyrkan då jag inte får närma mig Guds altare när jag ser dåligt (3:e Mosebok 21:20). Nu är jag bjuden på ett bröllop och jag undrar om det är ok om jag står i vapenhuset.
Många av mina bekanta går till frisören och klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är ju en synd enligt 3:e Mosebok 19:22. Hur bör de straffas?
Mina barn har böjrat träna i Malmö FF, men i 3:e Mosebok 11:7-8 står att man inta skal röra vid några rester av en död gris, så jag undrar om jag ska kräva av Malmö FF att använda plastboll?
Mina barn sa dessutom emot mig en gång i förra veckan och jag undrar om jag verkligen måste stena dem till döds vid stadens port, (5:e Mos 21:18-21) eller om jag lika gärna kan göra det hemma i trädgården?
Min morbror har en bondgård i Bjärred och han envisas med att odla både potatis och vete och syndar ju då mot 3:e Mosebok 19:19.
Hans fru är inte mycket bättre eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmatrerial (vanligen en blandning av bommul och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det vekrligen helt nödvändigt att vi samlar HELA Bjärred för att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16)? Eller går det lika bra att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som sover i samma säng som sina släktingar (3:e Mosebok 20:14)?

Jag vet att ni har gått på djupet av alla dessa frågor och jag ser fram emot tydliga svar. Ett stort tack till er rakryggade präster som visar att Bibelns ord är oföränderliga!

Rickard Söderberg

Vårt hus med skålarna

Vi har hittat huset. Äntligen. Vi var på en andra visning i dag och det känns helt perfekt. Nu, bara den mest nervpirrande delen där allt ska ordnas praktiskt. Papper ska skrivas under och framför allt, ingen annan ska komma i vägen. Det kommer att bli så bra och jag tänker redan på tapeter, lampor och gardiner. I hallen ligger trappen upp till andra våning och där vill jag ha en härlig, mönstrad, tapet som kommer bli som en tavla för resten av huset. Jag känner mig galet nervpirrande och köket. Ja köket ska vi komplettera lite så det blir större. Nya bänkskivor i trä, en förlängning med förvaring under. Kakel. Med kakel inspireras jag av Pluras kök, med hyllor i trä, som bänkskivan och hyllorna fyllda av böcker, grytor och fina skålar. Och den platsbyggda soffan.

Och finaste av dem alla är skålarna jag fick av Maria i julklapp i går. Nej jag kunde inte vänta med att öppna och tur var det för skålarna har följt mig genom hela dagen och kommer göra det genom resten av livet. Så fina och i kväll fylls de av grönsaker till Davids kycklingfajitas. Tusen miljoners, triljarders tack gumman.

Så den persiska mattan i hallen och skohyllan får vi plats med där. Och under trappen får vi hitta på nåt som jag inte riktigt vet vad. Puggs lägenhet. Den lilla boden blir en garderob och de garderoberna som står i sovrummet åker ut i garaget för som tusan. Det är ett garage som kommer att bli vårt. Ett helt garage. Känns bara inte klokt men en sak vet jag och om vi får det här nu så är Tönsberg vårt hemma nu. På riktigt. Hemma. För nu.

Are you happy? Yes.

Genialt.

Vaknade på ett strålande fredagshumör och har gjort vad jag kan för att hålla igång just. Inte alltid lika enkelt när det inte finns rum för pisspaus på jobbet, än mindre en våffla och när trista sms tar över min telefon. Jaja. Så vad ändrar jag. Inställningen, på med näsan i vädret och med en klapp inslagen, pizzan i magen och snart stövlarna på för att traska iväg i vinter, läst höst-rusket bort till Maria och Erik med värmande pepparkaksbak och vin så kommer den här fredagen en bra start på helgen och en försmak av lång, ledig julholliday.  

Fina skålar och pepparkakshus

Kommer hem från kvällsjobb fortfarande barnsligt glad och uppspelt över biljettköpet tidigare i dag, sätter mig framför datorn för att fylla på telefonkort "så 90 liksom ba" och för att köpa tågbiljetter tillbaka hit från julfirande i Skövdeland och landar så klart på lite bloggar och hittar de här skålarna. Så fina och jag vill direkt till Indiska. Fast de är från Hjem i tiden. Spelar ingen roll. Jag vill till Indiska och i morgon går vi till Erik, Maria och Tomander för att skapa finaste pepparkakshusen över vinglögg. Fin start på helgen det.

Arvid ett år

Så i dag är också en stor dag för i dag är finaste, guldkakan, guldpojken Arvids födelsedag. Grattis på födelsedagen Arvid och jag längtar tills vi ses du och jag. Jag och din mamma plockar ut en helg till våren, då jag tar med min prutt och din galna traktorvän så möts vi i Skövde och går på långa prommenader. Och där får jag ge dig en kram. Grattis på ettårsdagen. 

Last Kiss

Och får jag höra den här gråter jag nog några tårar av lycka.

Pearl Jam juli 2012

Nu är det kirrat, klart, färdigt, säkert, spikat. 7 juli är jag i Stockholm, Globen och lyssnar på, s e r, Pearl Jam. Jag har längtat som en tok efter det här. Tolv år sen sist och jag ser fram emot spelningen som ett barn väntar på julafton. Med pirr i magen och allt. Jag har lust att svära långa ramsor av glädje men säger bara. Fy fasiken va bra.

Trögpelle

Ok jag har hittat huset. Ska bara övertala Mr Trögpelle här hemma.

Whats with the time

Ok. Så här är det. När vi åkte till Skövde i höstas visade GPSen att beräknad framkomst var klockan tjugotvå och tjugotvå. Alltså 22:22. Siffrorna lyste mot mig halva vägen hem och i dag, när jag skulle skriva ett sms till Maria, l å s e r sig telefonen. På vadå kanske ni tänker? Eller? Jo. På elva och elva. Alltså 11:11. Den l å s e r sig där. Den blinkar elva elva. Elva elva. Elva elva. Inte nog med det. Nej. Efter att jag gått ut med Pugg i storm och blåsväder och känner mig som om jag varit en tur på Skövde äventyrsbad med kläderna på, kliver innanför dörren och lyfter blicken för att se på klockan. Vad är den då? Jo. Tre och trettiotre. 3:33. Inte 03:33 utan, ja just det precis. 3:33.

Hörredu Karin, om det är du som spelar mig ett spratt. Sluta nu upp med det där. För jag f a t t a r inte vad det betyder. Jag blir bara lagom skruvad och lite mer knäpp och förvirrad. Och jag försöker tänka positivt och allt det där. Jag vet att man lär av motgång, får annat perspektiv, skinn på näsan och blir torr bakom öronen och jag har lärt massa men du, nu då? Vad är det? Karin. What do you want? Eller är det morfar efter alla år? Jag begriper ingenting men vem du nu än är, Karin, jag tror ändå mest att det är du. För du gillar att röra om i grytan. Min gryta är omrörd. Den vill bara svalna lite nu och ätas. Njutas. Ok? Eller är det något mer så tror jag du får skriva det på en lapp och signera med ditt namn för så trög är jag. Så kanske jag tar hinten och fattar galoppen. Ok? Giv me a tydligare sign liksom.

Whats with the svengelska?

Så alla barn. Glad lucia. Hade glömt. Blir lätt så när taket nästan lyfter från huset gissar jag. Inte så mycket lussebullskänsla här.

Mitt eget soundtrack

Till trots för att det aldrig blir ljust ute och jag tänder mina lampor innan klockan är slagen förmiddagstolv lyfter dimman inombords, tankarna känns lättare. Klarare. Jag ser i färg igen och ibland önskar jag jag var född till man utan levande hormondiagram inne i kroppen. Bara en slät linje. Kanske några vågor. Då och då men ingen böljade storm med isande kallt till kokande, bubblande varmt på några sekunder. Från en gosig kram till en snusdosa i väggen på ingen tid alls och kompensationen med undermeningen om att, jag vet att jag är galen, blev sesong fyra av Mad Men och vi satt bänkade under halva sesongen i går kväll och i dag tänker jag på tre bra saker. Vi gör det båda två.

Uncomfortably Numb går på one repeat och under låtens sista två minuter tänker jag att jag vill inte bli vuxen. Vuxen med plikter, räkningar, middagar, normer och trygga hem. Vi säljer allt och åker till USA. Köper en cabbe och lever en film i frihet med det bästa soundtracket. Ja det är en sån dag i dag och det är svårt att inte dagdrömma när det aldrig bli ljust men vad gör väl det säger jag och åker och ser på hus. Svårt att förneka det där. Att vara vuxen och snart släpper de biljetterna. Pearl Jam jag längtar.

Graveyard

Bra musik gör mig smått lycklig.

Niotillfem och orden

Här på lördagkvällen sitter jag med min goda whiskeyhasselnötslatte, det är f a k t i s k t gott, efter en arbetsdag, prat i soffan, med varma ögonlock, mössan över fett hår, snyggojoggingbyxorna, fultofflorna. Vansinnigt trött, ont i ryggen men med en bättre känsla i magen och i niotillfem hittar jag;

"När vi skiljdes åt på söndagen på centralen började jag gråta. Jag förstod inte varför. Eller jag förstod givetvis men det gick inte att hålla igen. Jag minns att jag gick hem genom allén och grät. Det har jag aldrig gjort förut och jag kunde inte stoppa det, kärleken var så stark helt plötsligt. Från ingenstans hade det dykt upp någon som jag var kär i."
- Håkan Hellström

"Och vi pratar om vart vi ska just i natt, men jag antar att vi menar hela livet."
- Lars Winnerbäck

rodeo.net/niotillfem

Passar fint i kväll då jag själv inte har orden. Men känslan.

Det bästa jag hört på länge.

Två bra saker

En bra sak. Eller två.

- Jag kan ha hittat huset. The house. Parkett och nytt. Inga fjorton grader i sovrummet när man vaknar där inte. Kanske värmekablar på badet om vi har tur.

Och. Nr två. Det bästa som nästan är för bra för att vara sant.

- PEARL JAM KOMMER TILL SVERIGE OCH NORGE I SOMMAR!

My God jag svimmade en liten stund och har redan bestämt att jag åker på båda.

Det halvfulla rödvinsglaset

Så i dag brast det. Det halvfulla rödvinsglaset rann över. Cirkusballongen sprack och det blev alldeles för mycket kaka på kaka. Så vad gör jag? Jag ser på bilder. Inspireras. Glömmer. Tänker istället på kök. Jag tar med Pugg till kyrkogården och går sicksack i snön, tänker att livet är en bergochdahlbana och någongång går det nedför. Friktionsfritt. Som för de andra. Någongång. Efter regn kommer solsken, är det inte så? Jag kan bara inte se när. Kan bara inte se att det händer. Mig. Och det är det som skrämmer och gör så ont. 

Den första snön

Den första snön är här och nu är det ljust igen klockan tre och jag ser just på Nyheterna att Botox är det mest använda skönhetsingreppet. Något som testas hårt på våra möss. De krampar, får ångest och det slår ut andningsorganen. De kvävs till döds och det för vår narcisistiska skönhets skull. Det är så att man mår illa och Knugen. Ja den ofrivillige monarken är inte populär han heller så har jag hört något nytt.

Jag hörde det på jobbet. Jag och Maria pratade om det och Silje skrev om det. Jag har hört att vi inte är flexibla vi sjuksköterskor. Ja. Du läste rätt. Jag skrev rätt. Vi inte är f l e x i b l a ! Jag mår ännu mer illa då jag ägnar hela mitt arbetspass åt att vara, just det, f l e x i b e l . Det är ett jäkla fixande och trixande för att alla ska vara glada och nöjda. Känna välbefinnande och ha blivit sedda. Blivit mötta. Hörda. Blivit värdefulla. Jag är läkare, undersköterska, samhandlingssjuksköterska, psykolog, kurator, peppratare, motivator, städtant, elektriker, kock. Stark som Hulken, med ett skal hårt som en sköldpadda, händer lena som sand och med en ängels ljuva stämma.

Så. Bratten, Bråten, vad du nu heter. Du som ska representera oss. Sjuksköterskorna. Du som säger att jag inte är flexibel. Som säger att jag borde VILJA jobba varannan helg. Att vi alla sjuksköterskor b o r d e jobba varannan helg. Jag blir så förbannad när jag hör att du sagt det. Fan. Ta du och jobba varannan helg och se hur jävla kul det är att gå till jobbet när alla andra är lediga. Förlåt. Det är ju mitt kall. Att jobba. Jämt. Viktigare än min familj. Viktigare än våra familjer, våra barn, vänner, föräldrar och våra v å r a. Mina räknade. Mina valda. De som ger mig det jag behöver. De som ger mig min trygghet. Eller? För du sa också att jag inte borde sitta på cafe eller träna på gym. Nej. Jag och alla mina kollegor ska alltid vara redo. Alltid redo. Som Ghostbusters. Var det inte så? Ok. Nu är jag så förbannad att jag låtsas vara tonåring och säger. Skit på dig. Fy fan för att inte får cred för det fantastiska jobb och den enorma insats i människors liv jag och alla mina kollegor gör v a r j e dag. Fy fan för att v i inte blir sedda. Hörda. Bekräftade. Värdefulla. Fy fan.

Det är en sån dag i dag.

Mögelhuset och pepparkakorna

Efter visning av mögelhus på Kaldnes och härlig långpromenad med Maria följt av lunch på Cafe M, då grabbarna också fick följa med, bestämde jag att bästa sättet för att skingra tankarna och få upp kroppsvärmen är att baka pepparkakor och dricka vinglögg. Och så rätt jag hade. Det fungerar.

Är det möjligt?

Under min favoritid, höstens och vinterns mörka dagar är nog den här dagen den tyngsta och jag tackar för att dagen är under min årstid. Då klarar jag att hantera den. Sorgen. Min kropp samarbetar inte längre med mig och jag är återigen sviken. "Du är stark, du är tapper, det ordnar sig", är ord jag upprepade gånger hör från min omgivning men jag tvivlar. På mig, på tron, på modet och på tiden. Jag kämpar med att leva i nuet och inte i minnena, sorgen och tvivlet inför framtiden. Jag letar efter metoder men jag är osäker. Är det möjligt?

Bild från annalindström.com

Min mamma

Sms från mamma.

"Hur har du det? Håller tummarna hela tiden det vet du. Vecklade ut dom en stund i dag när jag målade. Puss."

Min älskade mamma

Min kärringkväll

Fredag kväll och karln dricker öl och äter ribbe och pinnekött med sås och potatis. Norsk julmat tillsammans med sina kollegor och för mig betyder det en fredagkväll för mig själv. Fast med galenpannan, tiggaren, traktorn och numera proffsfotbollsspelaren, min älskade fyrbenta hund också då förstås. Jag tänder alla ljus jag har och spisen värmer när jag äter pizza, och har chips till efterrätt. På tvn är det På Spåret och det är min alldeles perfekta kärringkväll det.

Vänskapsknuten

Någon gång, läs från och med nu fram till att jag är fyrtio, sen är det för sent och efter det blir jag arg, när någon, läs David, tycker att jag har varit riktigt snäll, önskar jag mig den här superfina ljusstaken från Svenskt Tenn jag suktat efter ett tag nu. Om den står,

"I en tid då Europa kokade av hat och konflikter formgav Josef Frank, som också var jude, ljusstaken Vänskapsknuten som var en symbol för fred och vänskap. Den första skissen är daterad 1938, bara ett år innan andra världskriget bröt ut."

Med det budskapet är den vacker för resten av mitt liv. David. Du läser det här nu hoppas jag och tar till dig. Du vet. Från nu fram till mina fyrtioår är ju egentligen när jag fyller 33. Du känner mig så du borde veta det nu. Puss och jag skulle älska dig ner i graven. Ja. Då också.