Lilla julafton blev vår julafton

God jul från mig och Pugg

Det doftar av rengöringsmedel, golv och bänkar skiner sitt juligaste sken runt om i huset. Vi är julfina, julklara och medan Ikeas fruktiga julglögg så sakteligen värms på spisen väntar vi på Elin, Ebba och Line. Speciellt Pugg då som suttit och glott på dörren i en kvart. Det är fredagen före julafton, dan före dan före dan före dopparedagen och dagen efter dopparedagen sätter vi oss i bilen med rikning familj, vänner och Skövde för en fröjdefull jul. God Jul önskar från oss till er.

Så här är det nu

Ok. Idag den tjugoförsta december år tjugohundratolv pratas det mycket om domedagen, jordens undergång och om så var fallet skulle jag dö tilfreds, ganska harmoniskt och kanske, nästan, lycklig. Känslan är god nu för tiden och jag tror det är nu det vänder, på riktigt. Ljuset och harmonin hittar fram efter några tunga och tidvis mörka, gråskaleår. Färgen blir tydligare och den starka självkänslan konkurrerar ut utanförskapet. Jag börjar likna mig själv igen. Jag, med det äkta leendet och för att slå hål på myten, spänningen och katastrofrädslan;

Det finns många myter om Maya-kalendern, den vanligaste att den tar slut den 21 december 2012.^[5] Så är inte fallet, som redovisas ovan. Det som händer 2012 är endast att baktun nummer 13 tar slut, och för första gången i Maya-historien fullbordas en "stor årscykel" sedan deras tideräknings början. Kalendern fortsätter sedan med baktun 14.

Så ett stort grattis till min fantastiska pappa som fyllde år, hade bursdag, i går. Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!

Hotellet

Solen mitt i december

Tillbaka i snöslask ser jag på bilder från vår resa till solen och en vecka till, ja det hade vi klarat av.

Det var ett fantastiskt hotell där vi trampade i badtofflorna, tog på morgonrocken, spaade i jacuzzin och svettades i ångbastun varje kväll efter en dag i solen och innan middagen. Bok efter bok lästes, suduku löstes (?) och magen fylldes av Sangria, Strawberry daiquariy och Mojitos. Fantastiskt och David är min fotomodell.

Den vackra vemodets tid

Efter en höst kantad av regn, rusk, mörker och galna grannar ligger nu snön äntligen på marken och det blåser uppfriskande kallt och förhoppningsvis har fulgubben förstått, var pinnen ska stå.

Jag lyssnar på Peter Jöback för adventsstämning, spikar tavlor och längtar till Stockholm. Den vackra vemodets tid är här. När vi pyntar, pysslar vår vardag och vår värld med ljus och sprider våra hem med pepparkaksdofter infinner sig känslan. Längtan. Efter något mer. Längtan efter liv och rörelse, familjen, den egna någongångkommande familjen och pulsen men snart packar vi väskorna för sol och värme. På lördag åker vi. Åh det blir bra.

Bild tagen från frk sötsur.