En liten sammanfattning på 63 våning

Varken lust eller tid till att skriva har funnits så sammanfattning av sista veckorna; 1. Dubai var fantastiskt med flipflops i en vecka och Pugg har varit på vinterkollo. 2.Våren är på väg och jag känner det i hela kroppen. Det spritter lite extra när solen tittar fram och det blir solkatter i vardagsrummet. 3. Jag har hittat dröm-dröm-huset. Huset med putsad fasad, trappen, taket och trädgården. 4. Ringar beställs idag och jag längtar tills de är färdiga. 5. Jobbet har varit ok och Emma mår extra bra nu för tiden. (6.) 7. David fick den fina stolen i 30-årspresent och nu får jag hålla mitt löfte om att stanna för alltid. 8. Jag har numera ful 70-talsfrisyr jag inte helt vet vad jag ska göra med men tar snart fram saxen. 9. Jag har också ont i mina anklar, mest på morgonen och vi har börjat våra nya sunda liv. (10.) 11. I dag är det en libanesisk rätt på menyn. Jag vill berätta om Dubai för att minnas när jag blir gammal, rynkig och minnet sviktar men vet inte var jag ska börja. Så det blir skybaren. Neos på 63 våningen. Vi landade på söndagen och på onsdagen klädde vi upp och lite extra och tog taxi till Adress Hotel Downtown Burj Khalifa där de stod och väntade utanför för att öppna bildörren och jag visste inte om jag skulle bocka, buga, tacka, dricksa eller fnissa och på klackar och generade kinder kände jag mig som minst, Angelina Jolie och vi klev ur. Väl uppe kände vi oss som om vi betydde något och vi fick bordet vid fönstret. Hela kvällen och halva natten satt vi där och mumsade saltade mandlar och nötter, drack vin utan att tänka på priset, planerade och trodde nästan inte det var sant. Det var en upplevesle jag inte vill vara utan och vi njöt. Där. Av att bara vara. Vi. Punkt. (12.?)

Förlovningen

Så kom frieriet och jag kunde inte blivit lyckligare. 22 januari 2011 är datumet. Det var romantiskt och smått magiskt och det finns ingen tvekan. Det har varit vi i snart fyra år. Det är vi nu. Och det kommer för alltid att vara vi. Jag älskar dig Mr David Kilstam. Min förlovade.

80-talet möter framtiden

Snart åker vi till Dubai som ser ut som en härlig blandning mellan 80-talet och framtiden. Och lite knäppt. Wallstreet år 2025. Typ. Så idag ska jag gå och köpa klänningen jag förälskade mig i i går men inte köpte. Att ha i värmen. Innan det en kopp te hos Maria och det var evigheter sen. Jobbar kväll idag och i går fyndades det för fulla muggar och så reapengarna yrde. Tillsammans med Elin och jag kom hem med en adidasjacka, en nästan-King Kong-peruk, ett par soon-to-be-jeansshorts, jippie, och en sjal. Borde bara handla på rea. Nu. Hårfärg i håret, nyhetsmorgon på tv, kaffe i koppen och tvätt i maskinen. Inatt snö. Sen. Plusgrader och gummistövlar.

Dubbel lön tack

Ibland tänker jag att vi är värda dubbla vår lön. Vi som jobbar och svettas med våra kroppar och samveten. Med raska ben och värk i skuldror och handleder. Vi vill det bästa och tar inte genvägen. Leenden och ett tack är vår belöning. Dagar som dessa och helger som den gångna tar min energi. Från fritiden och jag vill gro in i soffan. Stanna här. Länge. Jag orkar inget annat. Därför önskas dubbel lön. Kompensation för förlorad fritid. Tack. Tack på förhand Mr och Mrs löneutbetalare. Ser fram emot nästa check.

Den lediga dagen

Till morgonkaffet läser jag att Stefan Sundström kommer till Nøtterøy kulturhus 28 januari och nu är julen ute ur huset. Det borde vi gå på och så en lögn. Eller ja. Att Stefan kommer och att vi borde gå är högsta sanning men att julen är borta ur huset är lögn. Julen är borta från fönster och bord men jag orkar inte bära ner i källaren. Det är hela två paket med julgranskulor, en pappstjärna och en adventsljustake så tar det i morgon. Vi går hellre på långpromenad i snökaoset så Pugg kan hoppa i drivorna. Bra motion tänker jag och halkar två steg bakåt för varje steg framåt. Maria var med och jag hoppas lösningen är enkel gumman. Kanske borde sluta gömma mig bakom kameran i år också? Vad är väl en stor näsa mot allt ont i världen? Den vägs iallafall upp mot ett gott hjärta intalar jag mig och så får det bli. En smula självironi här och hemma har jag mest gjort, ingenting. Sovit allt för länge fast ändå inte, jag är ledig. Dagdrivit och lyssnat på Pearl Jam med konstant gåshud över kroppen och tvätten viks i takt. Den där Eddie alltså. David, ska vi åka på spelning, vart än i världen den är, på vår bröllopsresa? Det vore nåt det så det röstar jag för. Du får Vegas jag får Pearl Jam. Fair enough? Deal. Ok. Nu. Ugnen är på och det blir Stinas. Sen. Fika med Karianne och det var allt för längesedan. Yo.

Envanligvardagsöndag

Söndag. Andra tvätten i maskinen och det känns att vardagen är på väg. Vi tar en långprommenad ut i solen och bestämmer at julpyntet har gjort sitt för den här gången när granarna ligger på hög i snön i väntan på insamling. I går en kopp kaffe hos Marlin och i dag blir det spagetti med köttfärsås. Och film. Och bok. Jepp.

Nyår 2010

Nyårsafton kom och som alltid blandade känslor av vemod och glädje. En återblick på det gamla. Vad fint vi haft det, vad fort det gått men med en längtan till nästa. Så en blick fram mot det nya. Året som blir d e t året och jag vill gråta vid Jan Malmsjös nedräkning. Kvällen firades med en fantastisk trerätters middag hos Dan och Elin som startade, på slaget, halv åtta, så tior och giftemål delades ut i taxin på väg hem. Det var så fint och Elin hade pyntat sin gran så glad med hoande ugglor, färglada muffinsar och glittriga elefanter. Dan berättade sin historia och det blev att vi pratade mycket om livet, förväntningar, bakslag och värdesättning. Av varandra. Av trygghet och av familjen. Vi åt tills vi sprack, drack tills kinderna var röda och spelade spel med iver och stort engagemang tills att klockan, vips, var sent på natten och tidigt på morgonen och Taxin väntade utanför. Väl hemma ville vi inte sluta prata och var inte trötta utan satt hellre uppe tills jag skulle gått till jobbet, om jag jobbat, och skrev en lista. Stickord för året som varit och stickord för året som kommer. Ord vi vill vara med om under nya året. Och listan blev bra. Vår lista. Tjugohundraelva. Det är inte klokt tänker jag och minns för elva år sedan när Johanna gick barfota under nyårsnatten, i snön hem från Heaven. Elva år sedan och vi var stora då med. Det är bara inte klokt. Gott nytt år gott folk!