Istället

Nej istället ska jag nog ta mitt vansinnigt snygga, välmachande jag, och till toner av Suede, hoppa in i duschen. Och David, nej jag halkar inte. Sen trotsar vi vintern. Jag och den goaste hunden i världen. Och ger oss ut på promenad.

Det finns en modig man

Det sitter en man, i en lägenhet med blå köksluckor och med två tavlor på väggen. Två tavlor av sina barn. Det sitter en man i en lägenhet. En lägenhet i Rågsved, söder om söder om Stockholm. En modig man. En kämpe. Jag såg på Svensk Maffia i går och med ont i magen var min första tanke att, jag säger upp mig. Jag säger upp mig från jobbet och börjar istället arbeta för läkare utan gränser. Omedelbart. För att betala tillbaka. Betala tillbaka skulden. Skulden för allt det självklara. Allt det självklara jag har och alltid haft. Och så många med mig. Vi vet bara inte alltid. Och jag vill aldrig mer gnälla. Aldrig någonsin. Och varför skulle jag?

Knepet

Ta på dina pastelligaste kläder. Se inte ut genom fönstret utan rikta din fullständiga koncentration på att bara se solljuset som kommer in. Sätt nu på den sommrigaste musik du vet. För min del en sprallig låt av Mando Diao. Blunda. Föreställa dig värme och flipflops på fötterna istället för tofflor anpassade för iglos. Ignorera ståpäls på hela kroppen pga 17 minusgrader inomhus och torr hud pga konstant kyla i fyra månader. Lyckas du med detta kan du få ett par sekunder av sommar. Det är sant. Jag var i värmen i 0.25 nanosekunder och det var underbart.

Svammel

Ok jag har varit borta en stund men vintern som aldrig tar slut suger all energi och uttrycket, den som väntar på något gott, har aldrig kännts mer rätt. Vi har det fint och huset som vände upp och ned på hela tillvaron blev aldrig vårt. På tredje visningen blev det för litet. Vart skulle sängen stå för att inte ta upp hela rummet och David hade slått i huvudet minst 40 gånger om dagen i alla låga utrymmen och dörrposter. Sömnlösa nätter och pirr i magen för ingenting. Fast ändå någonting. Aldrig har väl det här huset varit mer hemma än nu och egentligen vill jag nog inte flytta. Ringarna på i fredags och det firades med glasstårta och bubbel. Lagom svensson och snart kommer Maria på Latte med Hasselnöt. Den nya it-drycken i Bergstam/Kildahls hus. Jag svamlar på, verkar ha dragit på mig en förkylning och vill inte gå till jobbet. Är där jag mer än gärna kunde jobbat mindre och varit ledig mer. Den medelsmarta hjärnan önskar fritid. Mer plats för alla tankar och nästa helg kommer stolen. Nulämnarjagdigaldrig-stolen. Davids gubbepresent. Det blir bra.

Ont

Så kom årets första vurpa och fan vad ont det gör.

Svårt att sova

Klockan är ett och jag kan inte sova. Tänker att det vore gött att vara han på bilden.

En liten tårtbit av Dubai

Allt kändes nytt, fräscht och det luktade så gott. Så gott att jag ville köpa doften på flaska. Att ha hemma. En doft av Dubai och en doft av goda minnen. Småmolningt utan att det gjorde något de första dagarna och att arkitekterna fått fria händer syntes. Det var konstverk överallt. Vatten och ljus blandes medvetet med stora byggnader. Vi vandrade omkring med kameran kring halsen, gångmätaren, eller vaddennuheter, påslagen för att se hur stort det var och hur långt vi gått, Starbucks i handen och ögonen vinklade mot himlen. Se där, och där, nej men kolla där. Wow. Undra hur de gjort där. Standardfraserna i en vecka. Vi åkte taxi dit det inte gick att gå. Vilket var överallt utom stranden och vi blev nog tillslut ganska hemtama. Vattenshowen såg vi säkert tio gånger och jag lipade. Och hur skulle jag inte kunna göra det? Det var dansande musik till Whithey Hustons, I will always love you. O M y G o d så romantiskt och Nedanför Burj Kalifa var alla inblandade i byggprojektet fotograferade. Projektledaren, kontorspojken, ingeniören och städaren. Lika stolta och lika betydelsefulla och det kändes som hela stan osade likställdhet. Familier strosade i traditionella kläder och jag förundrades. Så välstruket och fint. Byter de varje dag och vad är det för matreal egentligen tänkte jag flera gånger men vågade inte fråga. En plats utan bakfylla, om man bortser från turisterna. Utan droger och i stort sett utan kriminalitet. Olikheter och oenigheter har inte än funnit sina olika områden. Sina olika kvarter. Än är det blandat. Kulturer möttes på ett sätt jag inbillar mig fortfarande är lite unikt. Brevid Gucci hör jag böneutrop och en baksida. Javisst. Men finns inte den överallt? Jag fasinerades. Varje dag. Och jag vill åka tillbaka. Snart. Snaaaart.