En snöförträngare

Mina glasögon immar igen när jag äter micrade rester från någon dag tillbaka och i dag snöar det. Flingor stora som vita, ledsna krokofanter faller från himlen i mitten av mars. Jag tror också snön är trött nu och önskar få omvandla sig till ljummet regn och jag vill dansa tryckare på Bogrens. Fem i två. Till The New Boy med Mando Diao. Det är det enda som göras kan för att glömma ovädret för några ögonblick. Så. Ja. Det vill jag.

Swedish hasbeens

Mina ögon är torra och jag kan inte ha mina linser. Så som snygg rödögd glasögonorm försöker jag att skingrar tankarna från en extremt pressad arbetsvardag och istället inspireras av min älskade syster. Så surfar därför in på träskor. Vill också ha. Drömmer om vilken färg. Det är för dyrt säger han. Vad med huset? Men det struntar jag i och tänker att det ordnar sig ändå. Bara jag får strutta omkring i sommar i ett par träskor. Och aldrig, aldrig mer ha en jobbdag som den här. Så. Vilken färg blir det?

En jobbig jobbdag

I dag var jobbigaste jobbdagen på många sätt och jag vill inte gå tillbaka. På en stund. Så mycket jag, och vi, vill göra, säga, protestera, ändra. Men för vad? Högre höjders döva öron och ovilja att förstå? Nej. Jag lägger mig hellre på den här flotten och läser. Verkar så mycket trevligare på alla sätt och vis.

Vasaloppssöndag

Naaawww. Eller nåt. Idag är det Vasaloppssöndag.

Karln och skorna

Ibland tänker jag att det är bara inte klokt vad mysigt jag har det här hemma med han den där karln och det hade jag aldrig kunnat tro nån gång i en annan tid. För längesedan. Upp och ner, stormvarning och vindstilla, likheter och olikheter är det alltid men nu. Bara upp och inte en vindpust. En bra dag och jag känner mig mer uvilad än på länge. Den medelsmarta hjärnans alla tankar har gått och tatt en tupplur och har fått order om göra det tills på måndag och fjortisskorna från djungeln följde inte med till affären idag så jag antar att det är ett tecken. De fick inte följa med. För mig, men jag tar det ä n d å som ett tecken, ett sign, en signal. Kalla det vad du vill. Fjortis eller inte. Jag känner liksom att de hör hemma hos mig och det där med att kvinnfolk hittar på ursäkter för att shoppa tror jag inte på. Absolut inte. Dumheter. Och de var ju så billiga.

Betraktelser från mattan

Blev så klart inga jeans idag men jag är glad ändå. För jag har de i huvudet och en dag springer jag på dem när de hänger där på galgen. Innan dess lägger jag mig på den mjuka mattan tillsammans med min älskade, goa hund och njuter av att det står skor för plusgrader ute i hallen. Äntligen du varmt, efterlängtade vår. Välkommen.

Lisa Ekdahl och våren

Idag vill jag bara lyssna på Lisa Ekdahl, benen i kors och se på klarblå himmel och det är nästan så jag nyper mig hårt i armen när jag inser att det är faktiskt något jag kan. För det är vår. Det är vår ute och i backen upp till sjukhuset smälter snön och sirlar som vatten ned i en ström. Vi tog bilen upp till mässeområdet och gick utan trippla långkallingar och dubbla vantar i skogen. Lillfisen springer lös och med godis i fickan försöker vi lära att stanna. Men. Bara när j a g vill, tänker han nog och nosar på granarna istället. Väl hemma puttrar kaffebryggaren och det blir en kopp innan jag knallar iväg till stan för att hitta de perfekta jeansen. Haha. Som om det skulle gå inser jag när jag tänker efter men positivt värre när det är helg, vår och jag är ledig. Något annat är stört omöjligt.