Ondskan

Det här är det fulaste och styggaste jag kan tänka mig. Det här är ondskan i bild och jag känner en fysisk ilska och ett illamående men har förstått att det inte lönar sig. Det är det som tingen vill, önskar, har som mål och det förstår inte vad jag menar. Det här känner ingen ånger, äger inga känslor, hyser inte empati eller besitter inga mänskliga egenskaper. Det här är bara svart rakt i genom och jag känner ett stort behov av att spotta.

Elektrikerna är här och rumstrerar och jag vet inte helt var jag ska vara.

Vestfold halvrunt

Har inte helt varit den träningsvecka jag hoppats på men jag kommer igen. En joggingrunda blev det och sjukhusbacken, ja den har jag cyklat uppför både, för första, och för de tre första gångerna. Någonsin. En riktig killer och jag flåsar hela vägen ned i garderoben. Arbetshelgen och söndagen har vi avslutat med en cykeltur runt häromkring. 2,07 mil på 1 1/2 timme. Vi upptäcker Vestfold med allt från de pampiga miljonhusen vid havsremsan, vitsipporna i skogsdungen, hästskiten på stigen, de små lantsvägarna till muande kor betandes i hagen. Kameran får följa med nästa gång för en sak smyger sig sakta, sakta inpå. Det är riktigt, riktigt fint här.

Nu blir det varma mackor och ett glas vin. Anders Borg pratar ekonomi presenterar vårpropositionen på Agenda och i morgon startar rättegången kring monstret, odjuret med alla tankar, åsikter vi kämpar emot, Anders Behring Breivik och nu mer än någonsin är orden "Om en man kan visa så mycket hat, tänk då på hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans" viktiga att minnas.

Frukostbordet

Kalkonknäcke med Philadelphia. Ägg, kaffe och mjölk. Ja det var dagens det.

Zaz på en lördagsmorgon

I morse, en glad gubbe och nu väntar några pirriga, jobbiga, nervösa, nagelbitande dagar jag hade klarat mig bättre utan. Lördag med stundande jobbarhelg men innan det sätter jag mig i bilen, hämtar upp Elin och åker till Sandefjord. Där väntar någon form av utomhusloppis och vädret kunde inte bli bättre och nu sitter jag här vid köksbordet, äter frukost själv, lyssnandes på Zaz via datorn, medan de andra två ligger och drar sig i sängen på ovanvåningen. Väldigt lyxigt och v ä l d i g t oglamoröst men jag saknar Ida och önskar att hon vore här.

Stickkontakter, köket och Johanna

Fredag och ledigt innan jobbarhelg och det visar sig att stickkontakter kan man tydligen aldrig få nog av. Elektrikern har varit här och nästa vecka så installerar vi ett gäng, stickkontakter, runt om i huset. Hoppas bara att det där förbaskade köket behagar komma innan det. Hoppas iallafall i det minsta att den där förbaskade k ö k s k i l l e n har b e s t ä l l t det där förbaskade köket.

Kaffestinn efter fikabesök av Maria och nu ska jag och fisen snart ut på promenad i den kalla aprilsolen med tankar om min fina Johanna. Så mysigt att ses vännen och jag älskar de där kråksparkarna på David. De är fina och byxorna ska jag få till att sy upp snart. Att det ska vara så svårt att få tummen ur alltså.

Soffmatta och läslampa

Soffmatta och läslampa.

Påsken tjugohundratolv

I dag bara regnar det och ser inte ut som det tänkt att bli något uppehåll. Jag hade önskat kunna ta på mig nya springbrallerna och ge mig ut på en runda i kväll men det ser mörkt ut. Mycket mörkt faktiskt. Det öser ner och på Vear hade de tänt gatulamporna klockan ett. På dagen.

Vi kom tillbaka hit efter påskfirande i går, några härliga vinterdagar med ägg, godis, kakor, bullar, påskmust och hallontårta i dagarna tre. Vi åkte från fika ett till fika två och tre till middag. Fotboll spelades mellan de nyfunna vännerna och jag och mamma var på prommis i hästskrondan. Känslobatterierna är laddade för en stund igen och jag nämner för David att vi nog borde åka till Skövdeland oftare. Där finns världens goaste snatterkvarn Noah, våra fina familjer och mina fantastiska vänner som gör mig stark som Bamse med honung och tänk att jag är så lyckligt lottad.

I dag har vi varit en sväng inåt landet här och alla tummar hålls inför nästa försök. Vore jag religiös skulle jag nog knäppa händerna, knäböja på den handknytna mattan eller sätta mig i lotusställning med rökelse vid sidan för att be om en stor tjänst de lux och en skopa lycka och glädje men tråkig som jag är tror jag varken på Gud, Allah, Budda eller Livet Efter men kärleken däremot, godheten och välviljan, den fina tanken och handlandet. Trist, realistiskt, fakta och vansinnigt, utomodentligt tråkigt faktiskt men vad tusan. Det ordnar sig för snälla flickor. Var det inte så det hette? Heter. Jo. Och en snäll flicka, ja, i den boxen kan jag nog hoppa upp och ställa mig i.

Ps. David. Det var ju två dagar sen. Fasen vi är dåliga på att fira. Ännu sämre på att komma i håg. Kanske du ska köpa med dig blommor, till mig, hem från jobbet? Puss. Ds.