Dagarna med familjen

Helgen då vi hade besök av Andreas, Ida, Emelie och Noah var helt super med 17 majfirande då vi gick rakt in i ovädret och rakt ut ut det. Några bunader, ballonger och ett par hundra tusen norska flagg hann vi ändå se men för en svensk är det inte så noga. Känslan infinner sig inte hur mycket jag skulle vilja. Kanske det förändras om vi förökar oss och får följa egna knottar i barnetåg? Sjungandes i små blårödvita kläder? Skulle tro det. Kanske.

Det var dagar med strosande och fika i Åsgårdstrand, Mario Cart, solhäng på baksidan, innan terassen, god mat, prat och disskutioner mellan oss Bergdahlare, som alltid, mys med världens goaste snatterkvarn och spillevink Noah, hemlagad pizza, tur till stranden och båthamnen med korv och glasspaus , Big Fish, instagramande, ritprogrammetsomheteringenaning och bara glädje. Över min fina familj.

Bilderna har jag snott rakt av, av Emelie tjugohundra12, då jag tydligen glömde hur man tar kort på egen hand. Hoppas det går bra gumman och hoppas du får ett fantastiskt första bröllop.

Haha och det där med att David skulle se ut som en heliumballong som är på väg ut i intet på hoppbilden är ju bara så kul. Och sant. Ser verkligen ut som att han är på väg bort. Haha.

Bröllopsklara

Published with Blogger-droid v2.0.4

Precis som man har tänkt sig

Lyssnar på Carpe fucking Diem på P3 som är så bra i dag och ibland blir det bara precis som man tänkt sig. Vi kommer att vara så fina på bröllopet jag och han. Kostymen i garderoben satt som en smäck och lite till och slipsen, en grön Moods of Norway, passade perfekt till min klänning. Så nu fattas bara en liten näsduk till bröstfickan. Vit? Svårt det där men storstädat har jag också. I mina nya, just det, svarta jeansshorts och ibland blir det faktiskt, precis som man har tänkt sig.

I kväll blir det tapas och Mojitos för att fira, ja inte tusan vet jag. Livet.

Starka kvinnor

Sitter i soffan, dricker mitt kaffe med en skvätt mjölk, målar mina naglar blå samtidigt som en dokumentär av Cocco Chanel på tvn när tanken om alla starka kvinnor jag har runt omkring mig i mitt liv slår mig. Mina vänner. Alla starka, tuffa, målinriktade, visionära, kloka kvinnor jag har som bollplank, systrar och inspirationskällor. Jag känner mig plötligt stolt och glad över att just alla dessa olika fasader och liv, är mina vänner. Nästan överväldigande stolt och glad.

Kökskakel och en ledig helg

Jag har äntligen hittat kökskaklet jag skulle vilja ha samtidigt som jag ägnar helgen åt att smaska godis för allt jag är värd. Doktorns order. David har snickrat ihop terrassen i veckan med starthjälp av sin pappa och i dag kör vi ett marathon på stan med inhandling av nödvändigheter. Bla kostym till bröllopet nästa helg och present till nykläckt bebis som blev en vecka i går. Jag har pratat med Maria och lika glad som jag blir över att höra henne och hur hon har det, lika ledsen blir jag över att hon inte är här. Hos mig. I Tönsberg.

Inlandet igen på måndag och vi får se vad som blir sagt. Kanske har de upptäckt något nytt? Kanske något som är lätt att reparera? Vi får se och fram till dess. Ledig helg med i kväll, en Mojito på altanen, om vädret tillåter försås för plötsligt kom hösten i början av juni. Bebiskik, klapp och gos, långprommenader, storstädande och baravarande. Allt detta gärna i ett par nya svarta jeanshorts.

Ulf Lundell

Påminnelse till mig själv. När vi åker till Sverige nästa gång ska jag köpa "Friheten" och "Värmen" av Ulf Lundell. Uppföljare på en av de bästa böcker jag läst, "Saknaden".

Mycket viktigt.

Kod Röd.

Kommer jag ihåg detta?

Ja.