Vårkänslor

Jag längtar så efter våren och barfotaskor.

Med tankar om framtiden

My god vilken fin långkjol. Och håret.

Antony and the Johnsons

Den här låten alltså. Det är riktig musik det och jag har gåshud från tårna upp till hjässan

Elaka små soldater och önskelistan

I dag städar jag med Myra och Lisa i örat och jag har kommit på, Charlie och Ian. De står högst på önskelistan, Hen, hörde du det?, tillsammans med mycket annat att inspireras av, spara till och tråna efter. Ikväll står jag inför mitt livs första dubbelpass och jag har en nyförälskelse i träningen där jag igår brände mina rump-och lårmuskler på en timmes Pilates.

Här hemma pendlar det mellan godhet och välvilja med mysfaktor, tända ljus, bokläsning och nynnande till en frustration, en aggrition med elaka grodor,  onödiga kommentarer och en önskan om att slå knytnävarna, hårt i väggen, tills det blöder. Så då är det lätt att drömma sig bort. In i en annan värld. Drömma sig bort till en enklare värld. En värld där problemen är små och lätta och lustfyllda. Jag drömmer bortom de små hamrande soldaterna på insidan av bröstkorgen som bara vill skrika fula, stygga, elaka ord men ack så befriande när de sagts. Befriande tills det dåliga samvetet kommer krypandes, hasandes, efter. Då drömmer jag om världsliga, ting, tang på gosmattan. Här ligger vi. Jag på mage och Pugg med hakan på min rygg och lyssnar till Antony and the Johnsons på raspig LP. Det blir oftast, kanske lite bättre så. Fokus på inre harmoni, ro, lugn i magen, fokus på lampor och stolar, fokus på mattor och tavlor. Det blir bättre så.

Så får jag det bekräftat. Jag är inte knäpp. Min goda vän är likadan. Tack fantastiska Lisa för att du är som jag, vi är samma skrot och korn du och jag och tack gode Hen för det men jag måste nog kanske be lite om ursäkt i kväll.

Min lediga dag och snart går jag ut och går. I slasket och blixthalkan. Den här gången lyssnar jag om Hedersmordet på Pela.

Till Eddie

I runda, den fjärde i ordningen, är det den här låten som följer mig. Ovanpå nya mattan inne i kontoret. Där ligger jag på rygg med låten i luften, genom öronen, rösten, den murrande och texten. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Känn tyngden och tankarna studsar bort från min mentala hockeyrink.

Eddie. Du har varit min ledstjärna i tjugo år och jag ska lyckas. Jag och David. En dag. Och för mig, då, alltid med din hjälp.

Visa ord

Jag kunde inte sagt det bättre själv.