Jag tänker på annat

I dag ägnar jag all min tid åt att försöka tänka på annat. Allt annat än det som fyller mitt huvud och som hjälp tar jag Bruce Springsteens låt Jungleland, vars saxofonstycke är ett av de mäktigaste musikstyckena jag vet om.

Biltvätten och tjocklussebullarna

Så åkte vi och tvättade våran extremt smutsiga bil och så blev det tvärtom. Det var supermegaförbaskat kul. Så roligt att vi faktiskt bestämt oss för att göra om samma sak nästa helg. Det är sant. Ja. Roligare än så får man inte en söndag när man är vuxen barn. Så är det med det. Trotshumöret höjdes några nivåer till lagom och vi sa hej till Berit och gick på en uppfriskande, något vindig promenad följt av densomklararattätaflestkakor-fika vinner. Flotta, tjocka hembakta lussebullar tillsammans med elins  f a n t a s t i s k a pepparkakor och min egenkomponerade glögglatte med krossad mandel, urgod. Adventsfika och julgranständning på torget i går med Dan och Elin. Mysigt.

Nu när sockernivån sjunkt till botten i stället efter sockerchocken kom trotsåldern som på blixtsnabb beställning igen så nu gör jag bäst i att se om det är någon matine på tvn och inte göra något annat på en stund. Läs lat. Förtjänt lat. En söndag eftermiddag. Mmm.

Se här Ida

I dag skiner solen, det är söndag första advent, fönstren lyser, bländar skitigare än någonsin och stormen Berit är visst på väg. Sen biltvätt, prommenad och julverkstad. Så ska jag jobba på mitt humör och kanske låtsas att jag glömt det där med biltvätten. Verkar just nu ohyggligt tråkigt då jag tydligen hellre ligger här och tycker synd om mig själv. Får nog äta ett gäng pepparkakor och lussekatter i stället. Kanske hjälper mot trotsåldern.

Ida. Se här. Om du mot all förmodan blir kvar i Göteborg har jag hittat smartaste lösningen till dig. Då får du plats med matbord för middagar och allt möjligt. Genialt. Planlösningen är ju nästan presis, herregud svorsk, precis ut som din. Puss och hoppas ni hade en mysig kväll i går.

fantasticfrank.se

Surtantens glögg

Surtanten.blogs.se har recept på glögg som jag måste komma ihåg till nästa år. Mumma vad gott med egen glögg. Måste börja i tid bara.

Här kommer receptet för 3 liter glögg...

• 3 liter svagdricka
• 1 kg socker
• 1 pkt russin á 250 gr
• 1 påse hela nejlikor
• 1 påse hel kardemumma
• 1 påse hel ingefära
• 3 skalade och skivade potatisar
• 25 gr jäst.

Blanda allt i en stor skål eller hink. Täck med gladpack och en handduk. Rör en gång per dag i 3 veckor. Rör inte den sista dagen när du ska tappa upp på flaskor. Sila bort kryddorna och tappa upp på flaska. Alkoholhalten blir ca 15-20%. Det går ju även att tillsätta andra kryddor beroende på vad man gillar, kanske kanelstång, fikon, blåbär, muscovadosocker eller pomeransskal.

Tankar kring advent från värme till kyla

Med lite mer energi i kroppen sitter jag vid frukostbordet och planerar sying och bakning. I eftermiddag ska jag se om jag inte kan få upp gardinerna och jag vet att det kommer att bli så bra så fan för min lathet och i morgon går vi upp tidigt och bakar lussebullar. Åå det ser jag fram emot och jag har inte ens tvingat David, vem han nu är. Han sitter tydligen och lyssnar på discoRhianna på jobbet nu för tiden. Vem är du egentligen David? Haha. Jaja.

Jag läser om Juholt och tänker nog att det är bäst att han kanske ger sig nu och lämnar över till näste mankvinna. Och jag läser om mannen, mannen vars namn jag inte vill skriva. Han som så många unga människors liv och familjer. Skapat rädsa i en hel generation. Han kan man lyssna på genom några klick i nättidningarna och jag skäms. Skäms för att vår nyfikenhet är större än vårt sunda förnuft. Vi behöver inte ha rösten i våra hus. Vi v i l l inte ha rösten i våra hus och vi s k a inte ha rösten i våra hus. Jag tänker på alla ungdomar och på Malou pratar de om hemlöshet jag jag får en stor lust att hjälpa. Men hur undrar jag? Jag ger några slantar till mannen utanför Farmanstredet. Han hejar alltid så glatt och nästa gång jag åker till Stockholm, Oslo eller Göteborg ska jag köpa tidnigen. De hemlösas tidning. Jag har läst om Rheine och gett en cheescake till en man utan tak över huvudet men det går alltid att göra mer. Jag vill komma i håg att det går alltid att göra mer.

Det går mot första advent och jag antar att det gör något med mig. Adventstiden och jultiden växer sig större och större för vart år hos mig och jag blir nostalgisk. Jag sitter här inne, i värmen, bland alla ljusen och med all kärlek runt omkring mig. Vi tänder i spisen och lyssnar på spraket av flammorna. Vi ser på tv och vi virar in oss i filten. Vi äter gott och vi är tillsammans och vi har det så förbaskat, överjävligt bra. Och jag älskar det. Jag tror jag till och med vill gå till kyrkan. Men vi måste tänka på de som inte är där vi är. Jag måste tänka på de som inte är där j a g är och jag vill tänka på de som inte är där jag är. Advent, för många en glad, mysig, familjär och ljus tid med värme och kärlek men för andra, en sorgsen, ledsam, kylig, ensam och mörk tid. Och jag vill inte glömma. 

Ett tips om hundra år

Sjuk och elendig vill jag tipsa och påminna mig själv om hundra år, om en blogg, tuvaminnalinn.se. Har följt den länge mest genom att se på bilderna men ju mer jag läser texterna, ju mer tänker jag att om jag har vägarna förbi Malmö vill jag nog stanna, se på fina kläder och säga hej. Hej. Hon verkar ha ett stort hjärta fyllt av sorg och glädje, en drivkraft, en melankoli och ett mod ja, jag gillar henne helt enkelt. Här äter vi i dag fransk löksoppa, sover trötta och utmattade i omgångar varvat med Dexter. Helt ok.

Tio än så länge

Alla goda tio. Är det inte så? Jag googlar och hittar att varannan 80-åring har Tio läkemedel, att Tio är dömda för fotbollsupplopp, att superstjärnan är tillbaka efter Tio månader och minus Tio grader. Så var det efter Tio på tv. Och mig. Och David. Alla goda ting är tio och jag sa tack när chefen önskade lycka till och bet mig fort i tungan. Fan, skit och helvete man ska väl inte säga tack tänkte jag i två sekunder sen blev jag uppriktigt less på att vara så skrockfull att jag la ner det med en gång. Nu struntar jag i om klockan har lika siffror, om den svarta grannkatten springer över gatan, om jag går under stegen och om jag säger tack när jag blir önskad lycka till. Vad fasen. Jag är ju bara gott uppfostrad så nu med tusen mer lager skinn på näsan som är likamed ikkeskrockfull lägger jag nycklarna på bordet, hoppar på A-brunnar med båda fötterna och önskar mig den här affishen i julklapp av mina syskon och Emelie. På riktigt då jag är barnsligt förtjust i väggprydnader. Nittio pix, några klick på sidan, vilken står på affishen, och jag och David blir väldigt glada och nöjda. Puss.