Som hemma

Jag tror jag aldrig kännt mig så hemma i Tönsberg som idag, när jag suttit på terassen och läst en bok, med ett glas vin vid sidan av. Sorlet av någon som tvättar bilen, barn som cyklar på gatan, någon som stannar vid staketet och vill prata lite, som grannar gör, liv och rörelse fast att jag sitter still med fötterna på fjolårets målade bord. David vilar. Fixar staketet i morgon. Puggis med en glad svans, eller knorr, vad du vill. Hemma. Så som det är i Fjället. Så som jag vill ha det. Så är det nu. David; jag vill köpa det här huset och bo här för alltid.