Visdomständer

Två kloka visdomständer fattigare sitter jag här med svullen kind, rödsprängda ögon och med en skräckupplevelse tyngre i bagaget. Jag ser att du har en tand i överkäken också, vi tar den med, sa han utan att fråga. Tårarna rann och jag kände mig som den ensamaste människan på hela jordklotet. Magen guppade hysteriskt upp och ned när jag verkligen försökte att ta de djupa andetag som hon så snällt bad mig om. Den gick liksom inte att kontrollera. Väl hemma väntade dock den goaste hunden jag vet. Han har varit vid min sida hela dagen. Sovit och tröstat. Och jag skrattar och jag gråter till SACT, filmen. Jag gör det samtidigt. David kom hem med glass och jordgubbar och jag tänker, i vissa situationer blir man aldrig vuxen.