Så idag. Stod de äntligen där. Blommorna. Och väntade. På mig och det är inte mycket som ska till för att förgylla en vardag. Vi förbereder oss för maskeradbal i morgon. Det var längesedan jag var på fest och fick pynta mig, att jag nästan tror jag glömt hur man gör. Fast ändå inte. Det sitter nog i ryggmärgen hos en partytjej som mig och snart vet jag precis. Köpte byxorna idag. Skorna fanns hemma. Bara hoppas på att fötterna inte dödar mig på halva vägen dit och toppen ska jag fynda för en billig peng i morgon tänkte jag. Blir lite huskik också. Förhoppningsvis något inspirerande och Johanna är större än någonsin. Snart spricker hon och ut ploppar Pyret. Tänk alltså. Så gamla är vi nu. Stora tankar en fredag följt av två lediga dagar och tur är det för nu har Maria börjat odla smeknamn på mediciner. Det är Myco, så snart kommer väl Cefo och Keto också. Det är för mycket jobb ibland alltså. Skulle jobba femtio procent och måla tavlor resten. Matos strömmar från köket tillsammans med någon fransk musik som han valt och återigen. Tack för blommorna som värmer en tankspridd hjärna. Det var välbehövligt och de kunde inte varit finare.
2 kommentarer:
Åh, Fius! Så lykkelig jeg ble av å lese bloggen din nå :) Har stått med hodet nede i en vaskebøtte og hele leiligheten lukter grønnsåpe. INGEN fortjener vakre roser mer enn du idag. Har tenkt mye på deg. Og på Myco. Haha! Humor. Passet perfekt med frihelg og langfri nå, og gleder meg til å feste med deg igjen i morgen :)
Å hem som luktar grönsåpa är ljuvligt!
Skicka en kommentar