

I en nyinhandlad grön plyshmjukisdress, med han vid sidan och Puggis i knät ser vi på Mad Men. Alltså. Rättelse här. Jag, bara jag i mjukisdressen. David har på sig sina kläder och i kväll blir det Cornelisafton på Cafe M. Trubadur och ett glas vin. Känns lyxig. Ovardagligt. Var det längesedan? Tror det. Jag vill klä upp mig i klänning. Vi tänker på Dan och Elin och försöker stötta. Vi skickar varma kramar och försöker visa att vi finns över telefonen. Det som man inte vill ska hända hände. Och vi är ledsna. Fan. Jag tänker att vi ska uppskatta det vi har. När vi har det. Alltid. Jämt. Om inte så iallafall så ofta vi kan. Vi borde säga det till varandra. Jag tycker om dig. Du får mig att må bra och vad fin du är idag. Vi borde kramas och ta hand om varandra. Vänner, familj och de nära. Även de som inte är det. Allt detta för att vi kan. Vi kan och det gör oss rika.
2 kommentarer:
vad har hänt?
Vi tar det på tel. Puss!
Skicka en kommentar