Dag 01 - Om mig

Om mig. Vem är jag. INGEN ANING får jag lust att skriva och ringa Johanna istället. Hon vet förmodligen bättre än vad jag gör. Vid beskrivelsen tre ord om mig svarar får jag ofta höra att jag är lugn. Haha. Nej tänker jag. Om du bara visste. Men vid lite eftertanke.. ja.. kanske lite. Jag och Lisa pratade ofta, och gör det fortfarande om att "vända på myntet". Om tanken att tänka att det finns alltid en bättre sida och jag försöker nog ofta att hitta den. Det är inte alltid lätt men jag tror jag försöker. Och mer då. Vänskap, vänner och vänner. Jag värdesätter mina vänner. Inspireras av mina vänner beundrar dem och skulle inte klara mig utan. Nya som gamla. Sperlar ingen roll. Jag längtar ofta och många timmar i telefonen blir det. Vi bor överallt men är varandra så nära. Jag är också lite utav en gräset-är-grönare-på-andra-sidan-typen. Jag har många -jag önskar. Jag önskar allt möjligt, oftast möjligt. Jag önskar jag vore bättre på att laga mat och hade ett bättre doftsinne. Jag önskar jag kunde jobba mindre för samma pengar på kontot varje månad. Jag önskar jag vore konstnär, var vacker och kunde skipa fred på jorden och jag önskar jag kunde åka till Skövde och ge mamma och pappa en kram på mors- respektive fars-dag. Jag önskar ibland att jag inte önskade så mycket. Jag kan bli sur för att jag inte får som jag vill, här hemma måste tilläggas, men blir å andra sidan o e r h ö r t glad när jag får som jag vill. Jag gråter lätt. Till allt. Oprah, Extreme home makover, haha, fina ord, en vacker text, vackra fototgrafier. Vid ömhet när jag är ledsen eller när jag är så arg att jag spricker, vid orättvisor och vid rättvisor. Jag gråter också, oftast, när jag bara är glad. Beror på när i månaden, typ. Jag vill ha ordning i kaos men har svårt att ha kaos med ordning. Det blir ofta kaos i kaoset. Se mitt skrivbord, garderob och min hjärna. Jag hatar pappersarbete och kan inte betala en räkning. Pretantiösa, förmers-attityd-fyllda, jag är bättre än dig, du-passar-inte-in-folk kan ställa sig i nästa kö. Långt bort från mig och att leva, här och nu, är det viktigaste. Och utan tvekan, det svåraste. Jag har ibland för många tankar i en medelsmart hjärna och det ger mig huvudvärk med jämna mellanrum men jag glädjs åt det lilla. Kramen, det fina orden, handen, brevet, blommorna, mötet eller femkronersfyndet på loppisen men allt som oftast det stora. Tryggheten, värmen och kärleken som jag aldrig kan få nog utav och skulle jag beskriva mig en färg så tror jag det blir flera. Helst starka färger som jag tycker om så mycket. Jag uppskattar olikhet. Och respekt för varandras olikhet som ger likhet i sin variation och med en god tanke. Framför allt vet jag. Om mig. Att frågar du i morgon kan hända att jag skriver en helt annan text. Och min familj. Familjen. Både den gamla, mina älskade syskon och fantastiska föräldrar och den nya, min fina, fina David och goa hund. Jag älskar er. Sist men inte minst. Det är aldrig långt till ett leende. Smile.