Karin

En fantastisk kvinna. En virvelvind och inspirerande så till de milda grader för mig och många med mig. En förebild och motivator med en enorm kunskap. Alltid redo och med viljan att lära ut. Ett sprudlande temperament, smittande energi och med glimten i ögat. Utan dig Karin skulle jag vara en medelmåttig sjuksököterska. Du lärde mig grunden till det jag kan och tomrummet och sorgen kunde inte vara större just nu. Så här skulle det ju inte bli. Jag minns vi pratade mycket om mötet mellan människor och om vikten av att vara närvarande. I stunden. Där och då. Nu. Du lärde mig så mycket och nu är det bara som en dimma. Tomt och okänt. Saker förändras och ting sker så fort att jag vill inte veta. Att livet är skört. Som en tunn tråd. Från en dag till en annan. Från en sekunden till nästa. Det skrämmer mig och många tårar faller i dag ibland många, många med mig och alla mina tankar till dig Karin, och din familj. Dina barn och din man och jag förstår inte det är sant. Nej jag kan bara inte förstå att det är sant.