Efter många om och men, väldigt många om och men, svarade de tillslut på den Svenska Ambassaden i Oslo och jag måste åka dit inom två månader för att hämta passet. Ok tänker jag. En anledning att äntligen komma iväg till storstan så det är bra. Sen drömmer jag som vanligt om förmiddagen om hus och annat smågott. Köket börjar bli klart i huvudet. David, jag hittade en fin bild, den med svart tapet, så jag tänker något åt det hållet fast inte fullt så stelt som på bilden. Längst ner. Nej tapeten ska vara livfull och så där har jag plockat fram några och se sen på sovrummet. Daaaavid. Ser du inte vad fiiiint det är? Vi kommer somna med ett leende på läpparna varje kväll om vi har en sån tapet. Jag lovar. Promise. Handen på hjärtat-handskak och allt det där. Puss och nu väntar jag bara på han så att vi kan gå till banken för att fixa det sista innan vi i morgon åker och hämtar vår nya medlem i familjen. Traktorn. Wiiiiee det ser jag fram emot sen åker vi till stugan på fredag för att lämpa av pruttbilen för gott. Med lite sorg i hjärtat för du har ändå varit en fin bil. Skrutt. Ps. David. Du får läsa bilderna nedifrån och upp. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar