Till trots för att det aldrig blir ljust ute och jag tänder mina lampor innan klockan är slagen förmiddagstolv lyfter dimman inombords, tankarna känns lättare. Klarare. Jag ser i färg igen och ibland önskar jag jag var född till man utan levande hormondiagram inne i kroppen. Bara en slät linje. Kanske några vågor. Då och då men ingen böljade storm med isande kallt till kokande, bubblande varmt på några sekunder. Från en gosig kram till en snusdosa i väggen på ingen tid alls och kompensationen med undermeningen om att, jag vet att jag är galen, blev sesong fyra av Mad Men och vi satt bänkade under halva sesongen i går kväll och i dag tänker jag på tre bra saker. Vi gör det båda två.
Uncomfortably Numb går på one repeat och under låtens sista två minuter tänker jag att jag vill inte bli vuxen. Vuxen med plikter, räkningar, middagar, normer och trygga hem. Vi säljer allt och åker till USA. Köper en cabbe och lever en film i frihet med det bästa soundtracket. Ja det är en sån dag i dag och det är svårt att inte dagdrömma när det aldrig bli ljust men vad gör väl det säger jag och åker och ser på hus. Svårt att förneka det där. Att vara vuxen och snart släpper de biljetterna. Pearl Jam jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar