I dag, en lördag där känslorna är utanpå kroppen. Det går från rumpnyp till, va FAN, nu får du klara dig SJÄLV, vi ses I KVÄLL, dramatisk igensmällning av dörren. Till långprommenad under skratt och samtal till, va FAN. Igen. Du är ju inte riktigt KLOK, kan inte du SJÄLV gå till garaget med den där JÄVLA mattan för jag ska inte alls gå till garaget, jag ska gå till fem meter I FRÅN garaget. En JÄVLA skillnad du. HA.
Ja. Och så fortsätter det. Så ÄR det.
I dag.
Mycket som gömmer sig bakom kulisserna. Som tär, skalar av och flätar samman. Som tvingar tanken till perspektiv. Perspektiv vi kanske egentligen inte ska behöva konfrontera. Tänka. Uppleva.
Men kanske är det inte så faligt ändå? I ett helt liv menar jag.
Nej så klart det inte är. Som min mormor sa. Går det inte så går det inte. Inte mer med det.
Håhånejnej.
Men här. Nu. Precis i detta nu kanske det skalar av till det innersta. Till känslorna. Gör att de flyger utanför lite snabbare. Förtunnar filtret en liten aningens. Svordommen hittar ut.
Lättare.
Men ändå. Jag tror det är bra. Det gör ingenting.
För i slutändan vill vi ändå bara ställa oss framför bilarna, som om vi vore de enda.
Och kramas.
3 kommentarer:
Åh men du... dette kjenner jeg så godt igjen,
og det er det nok flere som gjør også. Av og til,
bak kulissene, er det akkurat sånn det er.
Men det er de dagene det er flest av,
som til syvende gjør livet : )
gleder meg sånn til å se deg igjen
og er glad for at du er tilbake med dine
gode ord og tanker. LOVE you, kjeks!!
LOVE you to skorpan! :)
Glömt inte att ta vara på varandra och ta hand om varandra för det är så fint att ha någon och det kanske man glömmer ibland när man är mitt i det där.
Skicka en kommentar