I dag har jag testat att gå på långtur med p3 dokumentär i öronen och promenaden blev genast betydligt mer angenäm än tidigare långprommisar, innan och efter jobbet, i enamhet med ångest över borden och måsten. Här kom sällskapet och kunskapen flygandes och tipset kommer från Elin som jag spenderade en heldag på Ikea tillsammans med i går. En liten förmiddagsutflykt blev en heldagsutflykt och det utan suckanden och stönanden i nacken. Frid. För. Själen.
Mitt i långledigheten har jag spenderat torsdagen hemma, putsat både högt och lågt och jag känner inte igen mig själv i spegeln längre. Hitintills på gott men idag, för första gången, på ont så jag putsar lite till, skäller lite på David, dricker vatten och beställer tapeter. Som plåster på såren. Nu har jag, en knubbsäl, iallafall gjort allt i min makt för att det här ska gå vägen. Någon gång.
En sådan dag då det inte känns speciellt vackert varken på insidan eller på utsidan frossar jag i sinnet i det estetiskt tilltalande för mina ögon istället. Mina höstbilder jag har tänkt att ta regnar bort och kökskillen, med bänken har gått i konkurs. Inuitionen är alltså att lita på. Det var något skumt med uppdruckna julflaskor på kontoret i mars, gula fingrar och ovårdat hår. Vi visste det.
Bilder från Crush Cul de Sac
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar