Bröllopet

Så entrade vi vårt andra bröllop tillsammans jag och David, i lördags. Den nionde juni tjugohundratolv. Maria och Mathias numera båda Grönlund. Vigseln hölls i Undenäs kyrka med efterföljande fest vid Gamelruds brygga, ett litet äkta smultronställe och jag drömde direkt om midsommarfirande där. Alla vänner med familjer. I 40-årsåldern. Det vore verkligen perfekt.

Vädret var lika ombytligt som mina tankar kan vara en dag då det vill sig och det växlade från deppigt, fuktigt och gråmulet till en strålande, varm högsommardag till ett riktigt, ruskigt Bergmanväder. Fasinerande härligt och ändå perfekt då högsommarsolen tittade fram vid utspring från kyrkan och under brudparets båtresa över Viken, mot festligheterna. David som best man och stolt som en höna var jag när han var så stilig. Festen innehöll allt en äkta traditionell bröllopsfest skal med faderliga, berörda talare, brudvals, tipsrunda och en tre våningar rosa, rosbeklädd tårta. Med jordgubbsgräddfyllning.

Då det var hälften västgötar från slätta och hälften stockholmare från huvudstan fanns självklart en liten ordbok bestående av några ord och fraser och det bästa var. Vem har bôôrt bôrt bôrt. För den som inte är en äkta västgöte från slätta och läser detta kan jag bara säga att det s j ä l v k l a r t står, vem har burit bort borret. Haha. Skitbra. En liten bussresa tillbaka till Undenäs kyrka där mamma och pappa hämtade oss och en liten bilfärd senare var vi hemma i Fjället. Fulla av intryck. Det är inte bara bara att gå på bröllop. Man blir helt yr, vimsig och lite trött. Men också glad, varm och nöjd.

Det är en kärlekens dag.

Anteckningar till mig

Ok. Tröttnar ni på Ikeabilder? Det gör inte jag så här är en påminnelse til mig. Bloggen är min anteckningsbok. Så. Läslampor till soffan.

Snart sätter jag mig i bilen och hoppas på att jag inte kör fel. Porsgrunn nästa för kontroll och det blir jag, Lars och mina tankar i ett par timmar.

Sergels

Ja här är en annan variant men då dubbelt så dyr. Kanske inte med norska pengar då iof. 

Mattupptäckten

Ledig förmiddag efter byte och i morgon åker jag till inlandet igen. Själv för första gången. Jag tar med mig Lasse på stereon bara så går det fint. En liten utflykt och nu har jag ägnat många timmar till åt att hitta en fin matta åt tvkroken med en upptäckt rikare och många kronor fattigare tydligen för det är g a l e t d y r t med mattor. Fem tusen kronor kostade den upptäkten och så mycket fattigare blev jag tydligen så David. Det finns inget annat val än att köpa den här mattan. Jag gråter inte för det så det tycker jag inte att du ska göra heller. Skratta dig hellre lycklig över att du sparar  t r e  t u s e n kronor på det.

I går hade vi kaffebesök av Dan, Elin, Ebba och Line så nu måste jag försöka byta bort min midsommardag. Firar hellre tills solen går upp och tar plikten en annan dag. Så är det med det och tänker att eftersom jag förmodligen inte kommer att bli proffsfotograf så kan jag väl bli Ikeareklamare? Borde få pengar på all tid jag ägnar åt deras saker.

Grattis Sverige av Marcus Birro

Grattis Sverige.

Marcus Birro | 2012-06-06

Vad är Sverige för något? En ängslig blindtarm på drift i ishavet eller en världsledande nation i framkant?

En dag som denna ber jag till Gud att beskydda vårt besynnerliga men vackra lilla land. Mycket av det vi är kända för utomlands är sådant som vi medvetet och demokratiskt valt att montera ner de senaste åren. Först i Socialdemokratins regi, på senare tid i Alliansens. Vi har skämts lite för vår starka välfärd, våra kollektiva, solidariska lösningar.
Det är lite som på åttiotalet när vi var det enda landet i den fria världen utan tevereklam. Vi skämdes. Fast tevereklam är bland det vidrigaste som finns ville vi ha det. Eftersom vi var livrädda för att bli betraktade som en socialistisk stat med gråa hus, eviga trottoarer, ösregn och sorgsna gummor med sjal över huvudet som köade utanför tomma matbutiker.

Vi ville vara USA. Så nu är vi lite mer som USA. Vi har massor av Apotek (men ingen medicin i tid), vi har avreglerat allting, från taxi, tågtrafik, till omvårdanden av våra äldre (som inte är våra längre, utan de privata vårdbolagens) och vi ljuger fram ett leende i mungipan när vi ser vad som hänt med vårt älskade Sverige.

Sveriges riktiga nationaldag är inte idag, utan midsommarafton. I dag är en sorts midsommar-light. Vi är lediga och lite yrvakna. Hur gör man nu? Ska vi göra som i Norge och rusa runt med flaggor? Ska vi sjunga nationalsången med darrig stämma? Eller ska vi dricka svalt vitt vin och äta rädisor ur en korg på en gräsmatta någonstans?

Vi har fortfarande mycket att vara stolta över. Våra rena städer, vår sagolika natur, våra sjöar, våra långa avstånd. För mig är Sverige skogarna mellan städerna, lika mycket som underbara Hornstull i Stockholm. De långa avstånden mellan byarna har skapat långa avstånd mellan människor. Jag älskar det svenska vemodet. Jag älskar de tungsinta diktarna. Boye, Strindberg, Dan Andersson, Ekelöf. Tranströmer. Alla dem som i ord lyckas beskriva detta nordiska mörker och vad det gör med oss. Det är därför Midsommarafton är vår egentliga nationaldag. För att vi är ett mörkrets och skogarnas folk. Därför är det logiskt att vi firar det dygn på året då ljuset triumferar över mörkret.

Jag är stolt italiensk medborgare. Men jag är lika stolt svensk. Jag älskar det här landet som man älskar en bror eller en syster. Jag begriper mig inte alltid på min systers olika val i livet, men jag älskar henne eftersom hon är som jag, är en del av mig.
Grattis Sverige.

...

Jag bara måste visa Marcus Birros text om den svenska nationaldagen som jag tyckte var så bra men jag älskar inte landet som en bror eller en syster. Jag gränslöst älskar mitt fantastiska land men jag förstår mig inte alltid på det. För att det är jag. Jag älskar det som mig själv. Min person. Jag är det svenska vemodet, texten, tanken. Jag vill vara lagom, inte sticka ut för mycket men ändå synas, vara bra. Och jag hyllar ljuset, vår fantastiska dag då vi leende dansar, med våra blommor i håret, vid sidan av mörkret. Men jag förstår inte alltid. Mig själv.

Tomander

Så Tomander, du goa fina busunge, vill jag gratulera dig på din första stora födelsedag som ju var i går. Tänk tiden går så fort och det var inte längesedan du låg, stor som ett litet, litet äpple, på din bleka mammas bröst, när jag hälsade på dig för första gången endast några dagar och ett par timmar gammal. Fem veckor ivrigare än de flesta andra bebisar var du nyfiken på den nya världen och nu, ett år senare är du inte längre en liten bebis utan en stor pojk och jag längtar massor tills vi ses igen du och jag, älskade skruttunge hoppas du hade en fantastisk dag med massor gos och spännande klappar.

Bild norpad från Marias fb.

Svenska flaggans dag

I dag är det den Svenska flaggans dag, Sveriges nationaldag och jag har fått två "Gratulerer med dagen". Annars är det en vanlig onsdag då sommaren återvänt med fint väder till oss och jag ska strax gå ut och sätta mig i solen lite efter en lagom ansträngande arbetsdag med Uffe, som bara tar så lång tid då jag bara plöjer ett par sidor om kvällen innan jag känner att jag somnar vilken sekund som helst.

I dag också, fönstertvätt, någon slags mat och Bygglov.

Två dagar till sen ledig helg, Sverige och bröllop.