Utanför regnar november bort i ett evigt mörker och mina ögonlock känns tunga. Tidvis tung i ett förnekande och acceptanssträvande över vår situasjon. Så glömmer jag, tränger bort och tänker på något annat, hela tiden, bort bort bort. Då är jag där jag har det så bra och borde skratta mig lycklig. Tio fingrar, tio tår och en familj som pratar och saknar. Fina jultyger och snart pepparkaksbak, men först en vecka i solen och efter en helg med mina fantastiska föräldrar har jag äntligen löst matmöbelskoden. Yes.
3 kommentarer:
Sånn stol vi jeg også ha :)
Også selvfølgelig en klem.
ja vi hade en jättemysig helg, tänker och längtar oxå hela tiden puss mamma och pappa, ses snart. Jättefina möbler förresten.
Skicka en kommentar