Efter en höst kantad av regn, rusk, mörker och galna grannar ligger nu snön äntligen på marken och det blåser uppfriskande kallt och förhoppningsvis har fulgubben förstått, var pinnen ska stå.
Jag lyssnar på Peter Jöback för adventsstämning, spikar tavlor och längtar till Stockholm. Den vackra vemodets tid är här. När vi pyntar, pysslar vår vardag och vår värld med ljus och sprider våra hem med pepparkaksdofter infinner sig känslan. Längtan. Efter något mer. Längtan efter liv och rörelse, familjen, den egna någongångkommande familjen och pulsen men snart packar vi väskorna för sol och värme. På lördag åker vi. Åh det blir bra.
Bild tagen från frk sötsur.
1 kommentar:
Ååå min älskade vän!! Så fina, kloka å bra ord till mig på min sida!!!! Ja, jag ska verkligen försöka göra mig av med den där söndagsångesten!!!! Fylla dagen med nu istället som du säger å du med min vän! Jag saknar dig oxå, så otroligt mycket ibland!!!! Så långt ifrån varandra men du är nära mig ändå, i tanken finns du ofta hos mig! Älskar dig oxå min fina fina vän!!!!! Puss å massa kram!!!!
Skicka en kommentar