När vi gått våran kvällsprommis nere vid stranden, dagarna då det var högsommarvärme, går vi genom campingen och där sitter en man. Med den bästa husvagnsplatsen, och svätter lite vatten på sina blommor och buskar. Kanske har han en öl eller ett glas vin vid sidan av. Kanske ett glas vatten. Kanske inget. Kanske frugan, eller gubben för den delen, har gått och lagt sig och han njuter av ögonblickets stillhet och lugn. Kanske har han haft den platsen i många år och kanske kommer barn och barnbarn dit? Firar, slappar och samlas? Kanske. Vad vet jag men fint ser det ut och jag tänker, livskvalitet.
Idag är en dag där ambitionen är större än handligen. Ambitionen om att gå upp med David, städa och tvätta fönster, handla och få i väg ett paket gick i stöpet. Jag sov allt för länge, grubblandet tar över och när jag går upp virrar jag runt med tusen projekt samtidigt. Viker tvätten med en skruvmejsel i handen och nej, det börjar regna så in med täckena. Solkrämen ramlar ner på golvet och jag måste tvätta händerna. Fan. De är helt jordiga av spadar och storskruvar. Glömde. Tvätten. Akta tvätten. Just det. Äggen har kokat, kanske lite länge nu så vore det gott med den där koppen, kaffe. Ska bara stryka duken först och vad det såg ut på diskbänken då och jag stör mig på att det är eko här inne och längtar till Ikea som är enda stället i världen som just nu kan råda bot på allt det kala. Aj. En spik. Daviiiiid. Rot inne, innanför skalet, försöker skapa frid ute, utanför, och det går sådär. Ta kontroll. Över det jag kan. Kontrollera. Tänk positivt. Tänk positivt. Ja men tänk positivt då. Jag vet bara inte hur man gör. Just nu. Ge mig ett par dagar så kommer jag tillbaka. En del av statisken. Den lilla procent som får jobba lite extra. Jag tillhör den och jag tänker på David. Vad har jag gjort? "Vi ska ine tappa hoppet nej nu ska vi vara optimistiska. Det finns flera sätt som kanske kan hjälpa". Doktorns ord. Jag vet inte jag. Men var positiv då.
Ja. Jag ska.
För drömmen är ju att bara få sitta där på verandan, under mina äldre dagar, se ut över havet och få bjuda min familj på fest.
2 kommentarer:
Fineste du, og så vakkert du skriver. Det har du alltid gjort, og jeg ønsker mer enn noen gang at jeg satt på kjøkkenet ditt med sterk kaffe i koppen og det fineste menneske jeg vet om i nærheten. Snart. Veldig snart skal vi sees igjen og jeg kan nesten ikke vente!
Ps: av og til trenger man å føle litt på negativiteten for å greie å være positiv. Det er nødvendig, tror jeg. Livet er ikke rettferdig, desverre. Det er litt som i poker. Du får utdelt kort, men det spiller ingen rolle om de er bra eller ikke - så lenge du ikke vet hvordan du skal spille dem. Du har vært uheldig med noen av kortene dine, det svir - men gjør ingenting. For du kan å spille dem riktig. Dette går veien. Det skal.
Du skriver så himla bra fia!
Jag älskar dig och jag kan vara positiv när du inte orkar!
Skicka en kommentar